EN LÅNGSAM VALS PÅ FÖNSTERBRÄDAN

I skogsbrynet finns det inte någon som vrider buskarna så att de växer symmetriskt. Bladen strävar mot solen och grenarna blir sträckta mot ljuset. Buskarna får kala baksidor och bladrika framsidor.

På min fönsterbräda har jag större krav på växterna. De ska helst vara symmetriska och med vackra sidan hela tiden inåt rummet. Bladen ska få "rättvist" mycket ljus. Jag vrider och vänder på krukan, hit och dit. Men tillväxten stannar av och knopparna faller sorgligt. Inte sällan dör växten.

Jag tänker till och hejdar mig. Vi får kompromissa, växterna och jag. En gång i veckan, eller hellre varannan, vrider jag ett kvarts varv medsols. Växten gillar det inte men den anpassar sig i alla fall bättre nu än på den tiden då bladen hela tiden stressades för att få ljus.